Igår var en trevlig eftermiddag / kväll. Först fick hela familjen middag serverad hos mina föräldrar. Därefter bjöds det på tårta eftersom min far fyllde år. Sen var det bara att GÅ hem. Fortfarande en konstig känsla att kunna gå hem från huset där jag bott sedan jag började skolan. Fast.. jag åkte faktiskt bil. Det var Caroline och Alexander som gick hem själva. Eftersom det handlar om ungefär 2 kilometer att gå mellan husen så tyckte vi det var onödigt att tråckla in barnvagn m.m. i bilen för att åka den korta biten. Resultatet blev att jag fick köra hem bilen. Hela familjen dök upp samtidigt väl framme vid ytterdörren.

Efter en snabb visit hemma bar det iväg på ett återbesök till Lerumstrakten. Bowling med korplaget "Berghult" stod på agendan. Nu är det rätt så långt för mig att åka till bowlingen. Smått ironiskt, jag flyttar till Kärra och får gångavstånd till innebandyträningen men får lika långt att åka när jag skall bowla. Tur är ändå att det är max en gång i veckan eller ännu mer sällan som jag "behöver" åka till lerum. Jag vill tillägga att bowling verkligen har utvecklats till något jag älskar att göra så varje gång jag blir ombedd att spela (jag är egentligen reserv i laget) så ställer jag med glädje upp, oavsett avstånd. Hur gick det då? Förlust med 6-12 mot "Veteranerna 1". Inget bländande spel från något håll men jag vann iaf 2 av 3 matcher och det får jag själv klassa som godkänt. Kul att även få bevittna en bowlare i matchen innan vår slå 268 poäng i en serie. Han hade strikes i alla slag utom ett, där han dessutom missade spärren tyvärr. Så kan det gå.