Oj, nu var det många dagar sedan jag skrev något. Har varit hemma sängliggandes större delen av veckan. Tisdag till torsdag för att vara mer exakt. Misstänkt influensa med feber pendlandes mellan 38-39 grader.

Idag, fredag. Tillbaka på jobbet. Känns bra! Gillar inte att vara hemma sjuk. Dels är det tråkigt att må dåligt, och ännu mer tråkigt att vara hemma ensam. Dagen på jobbet är kantad av telefonsamtal jag måste göra för att få till elavtal, sophämtning m.m till nya huset. Ja just ja, sen skall jag försöka JOBBA lite också.

Hänt sen senast:

# Jag och mitt korplag vann bowlingsmatchen igår med 16-0 trots lätt feber och första gången jag rörde på mig på tre dagar.

# Lyckades somna lite för gott på tåget imorse och vaknade på Göteborgs central av att en liten dam som satt innerst ville ut och putte på mig.

# Full storm idag, börjar nästan vänja sig

# Idag är det exakt en vecka kvar tills vi officiellt får nycklarna till huset

# Har i skrivandets stund fått 62 svar på min blocket annons för vårt gamla IKEA barbord med fyra stolar

Vi har nästan lika många konferansrum på jobbet som vi har toaletter. Idag såg jag en rolig lapp på en toalett som ligger vägg i vägg med ett mindre rum. På lappen, som var i A4 format, gick det att läsa: "Vänligen använd inte denna toalett då det hörs in i rummet bredvid!!". Det är faktiskt sant. När man sitter i rummet hörs det rätt bra vad som händer på andra sidan väggen och vise versa. Jobbigt om man sitter i ett viktigt möte och plumsljud börjar dyka upp i bakgrunden. Kanske missades det att läggas in isolering i väggarna just här när huset byggdes?

Imorgon är det dags för omgång två av årets Melodifestival. Västerås
står som värd och enligt "experterna" är det ett starkare startfält än senast från Göteborg. Tur är väl det, det mesta förra helgen var dåligt. Bäst bland de sämsta var Amy Diamond och Velvet. Hade jag fått bestämma hade Christer Sjögren hamnat sist. Låten är det smörigaste som skrivits sedan "I mitt eget blue Hawaii". Visst påminner musiken och tempot lite om den förresten? Usch nu började jag tänka på melodin igen. En sak är säker iaf. Skickar vi den låten till ESC i år så kommer jag inte se på programmet. Jag skulle skämmas något så oerhört.

Carola är med i år igen. Tillsammans med Andreas Johnson. Rätt skeptisk till deras projekt. Har inte hört låten - givetvis, men det är något med denna duo jag ogillar. Tyckte Carolas låt - Invincible var en av de bästa på många många år när hon ställde upp med den vill jag tillägga. Tidningarna skriver om hur Carola och Andreas redan är självklara till finalen i Globen. Jag säger inte emot dem på den punkten. Mediernas inverkan på oss vanliga dödliga är enorm. Säger aftonbladet att så här är det så lyssnar vi. Skriver dessutom fler tidningar liknande är det bara att kapitulera direkt, vi behöver inte ens rösta om vem som kommer vinna.

Övriga i startfältet har jag inte så mycket koll på. Som sagt, Carola / Andreas duon tar över det mesta i uppmärksamhet i medierna. Hade jag varit tillräckligt intresserad hade jag säkert kunnat forska fram mer info om övriga deltagare men jag låter min åsikt vila tills jag hört alla bidrag.

Har alltid gillat SVTs signaturmelodi till Packat & Klart. Nu har jag hittat låten och videon till den, som för övrigt är väldigt annorlunda och roligt gjord. Det är en grupp som kallar sig "DB Boulevard" som gör låten som heter "Point of View". Det är en italiensk grupp bestående av en tjej och två killar av vad jag kan få fram. Även deras hemsida är roligt uppbyggd. Kul att forska om småsaker i livet som det här då och då!

Torsdag morgon. Det är frost ute och termometern säger -3.3. Skrattar lätt inombords åt de grannarna som valt att ha sitt garage som förråd istället för förvaring av bilar som de egentligen skall användas till. Vet att de får stå och slita en stund med att skrapa bilen idag. Elakt? Nja.. kom förbi och försök kryssa dig mellan alla bilar som står ivägen framför garagen så får ni se. För att inte tala om "gästparkeringen". Alltid full av grannskapets bilar. Lagom kul när man får besök.

Tar på en extra tröja till Alexander och mig själv innan vi beger oss ut i kylan och ner till Dagis. Väl ute känns det inte alls så kallt som -3. Blåser knappt något, beror antagligen på det.

Gårdagens sensation att tåget kom i tid visar sig som vanligt vara en engångsförteelse. Två minuter efter att tåget skulle dykt upp plingar det till i västtrafiks högtalare. En kvinnlig röst säger att tåget är 5 minuter försenat. Hon anger inte varför. Övriga på perrongen vrider lite på sig i irritation efter att meddelandet avslutats.

Väl på tåget får jag fönsterplats. Varmt och skönt element är på vid mina fötter. Knappt har vi hunnit åka från stationen förrens tågföraren förklarar varför tåget är försenat i en högtalare som sitter rakt ovanför mitt huvud och är på max volym. Ett låååångt meddelande om att tåget fått lämna företräde för ett annat tåg i Alingsås rabblas upp. Det var tydligen "fjärrens" fel som han uttryckte det. Antar det är de som sitter och kollar så tågen inte krockar... 5 minuter är ju inte hela världen, men under två minuter får vi denna förklaring ältad om och om igen under flertalet gånger på resan till Göteborg. 

Mina ben brinner! Det sköna elementet som jag satte mig vid i Floda har nu bytts ut till en källa av glödhet värme som nästan ger mig brännsår under byxorna. Det verkar vara satt på högsta effekt. Jag försöker flytta benet närmast men vid det här laget är tåget fullt och jag har en person jämte mig som hindrar mig från några större förflyttningar. Det är bara att bita ihop de sista 10 minuterna. Inte så många dagar till som jag behöver åka pendeltåg. Efter flytten blir det expressbuss istället. Känns bra!

Nu är det inte många veckor kvar tills första flyttlasset går till Kärra. 7:e mars hämtar jag flyttbilen vid 17.00. Vi kör ett lass med flyttlådor på kvällen, dagen efter tar vi resten. Både jag och Caroline tycker att det inte längre riktigt känns "hemma" i Floda längre. Vi har mentalt redan flyttat. Men så känns det väl för de flesta antar jag.

Annat noterat under morgonen:

# Tåget dök upp i tid och det fanns gott om sittplatser.

# Råttor stora som skor med storlek 47 lever loppan vid kanalen på drottningtorget.

# Lyckades undvika att bli träffad av en måsskit på min kolsvarta rock med 2 centimeters marginal.

# Våren har börjat tidigt i år. 8 plus och knoppar på träden.

# En av mina kvinnliga kollegor med asiatiskt utseende börjar mer och mer klä sig till att likna Chun Li från dataspelet 'Street Fighter'.

# Chefen har vaknat på fel sida och ser otroligt upprörd ut samtidigt som hon säger
- "Nu skall jag ha ett telemöte och de skall få sina fiskar varma!" Att hon har finsk bakgrund hjälper henne nog inte heller.

# Skönt att även kändisar måste följa lagboken då och då och kan bli dömda för våldtäkt.

Nu är kafferasten slut, arbetet kallar.

Hämtade Alexander på dagis vid 15.00 som vanligt. Efter att vi gått en bit på vägen hemåt kommer jag att tänka på om jag låste ytterdörren imorse eller ej. Det var ju Caroline som skulle lämna på dagis på morgonen så hon gick sist. Nej, jag låste inte. Glömde jag hemnyckeln då? Ja. Slås först av lite panik men det går snart över i en mildare ilska mot mig själv och mitt guldfisk minne. Vem närmast oss kan jag ringa och be komma förbi fort? Svärmor ligger bäst till. Kanske är hon hemma tidigare t.om. Det händer då och då. Jag ringer henne på jobbet och förklarar att jag glömt nyckeln och inte kommer in. Vi pratar en stund och jag förstår att hon inte kan ta sig så lätt från jobbet som jag hade hoppats. Jag ringer päronen istället.
De är hemma. Fadern min ligger på soffan och sover och mor gör en gryta av något slag. Förklarar återigen situationen för båda föräldrarna (de lyfte luren samtidigt verkar det som). Man kan alltid lita på dessa underbara människor! Pappa slänger på sig kläderna och sätter sig i bilen med den extra nyckel de har hem till oss.
- Kom så går vi och gungar, säger jag till Alexander. 

 

Ännu en strålande måndags morgon!

Vaknar rätt utvilad för en gångs skull. Alexander vaknar passande nog samtidigt som pappa denna dag. Caroline assisterar honom upp ur sängen och vi möts i varsin dörröppning i hallen på övervåningen. MAMMAAAA utbrister han, pekandes mot mig. ALEXAANDDERRRR tjuter jag tillbaka, huttandes med pekfingret jag med. Superkul tycker Alexander och slår på det där goa smilet. Har försökt i en mindre evighet att få honom att säga "pappa" till mig istället för "mamma" men än så länge är det fruktlöst. Jag är mamma i hans ögon. Varför måste man krångla till det med två olika benämningar på personer som gör samma sak, kan jag se mig Alexander tänka.

Två minuter innan min buss går ner till stationen slår det mig att mitt busskort borde gått ut. Efter en kontroll på almenackan så är mina farhågor bekräftade. Det blir en promenad ner för "djävulsbacken" och kiosken för att fylla på kortet och därefter hoppa på nästa tåg istället. På tal om denna backe så kallar jag den bara för det när det är upp som skall vandras. Ner är ju inga problem. Även om Caroline alltid är snabb med att påpeka att det är mycket jobbigare för hjärtat att gå nedför än uppför en backe. Mina ben säger annat. Lyckas på något sätt komma i tid till jobbet trots det missade tåget. Finns det turbo på vissa pendeltåg?