Hämtade Alexander på dagis vid 15.00 som vanligt. Efter att vi gått en bit på vägen hemåt kommer jag att tänka på om jag låste ytterdörren imorse eller ej. Det var ju Caroline som skulle lämna på dagis på morgonen så hon gick sist. Nej, jag låste inte. Glömde jag hemnyckeln då? Ja. Slås först av lite panik men det går snart över i en mildare ilska mot mig själv och mitt guldfisk minne. Vem närmast oss kan jag ringa och be komma förbi fort? Svärmor ligger bäst till. Kanske är hon hemma tidigare t.om. Det händer då och då. Jag ringer henne på jobbet och förklarar att jag glömt nyckeln och inte kommer in. Vi pratar en stund och jag förstår att hon inte kan ta sig så lätt från jobbet som jag hade hoppats. Jag ringer päronen istället.
De är hemma. Fadern min ligger på soffan och sover och mor gör en gryta av något slag. Förklarar återigen situationen för båda föräldrarna (de lyfte luren samtidigt verkar det som). Man kan alltid lita på dessa underbara människor! Pappa slänger på sig kläderna och sätter sig i bilen med den extra nyckel de har hem till oss.
- Kom så går vi och gungar, säger jag till Alexander.